Redan i vecka 6 började mitt illamående, och det var rätt kraftigt redan från start. I början tänkte jag mest att det säkert var normalt att kräkas så många gånger per dag som jag gjorde och fram till ungefär vecka nio så klarar jag av att jobba, trots att jag fick spendera mer tid på toaletten än vad jag kunde sköta mitt arbete.
I slutet av vecka nio så bestämde jag mig för att sjukskriva mig en vecka för att vila upp mig, och kanske komma på fötter igen. Men jag fortsatte kräkas och det här tog över hela min vardag då jag kräktes uppemot 20 gånger per dag, ibland mer. Jag fick inte i mig något ätbärt eller drickbart, en bara liten klunk vatten gjorde att jag fick dejta toaletten.
Nu orkar jag inte skriva ner allt in i minsta detalj, men någon gång i vecka elva så blir jag inlagd första gången. Och efter det har jag varit inlagd ett par gånger så jag har fått dropp. Inga tabletter har hjälpt i den utsträckning att jag klarat av att göra mer än att ligga i sängen och återhämta mig efter varje kräkning. Så just nu är jag sjukskriven och har gått ner väldigt många kilon sedan inskrivningen hos BM.
Det heter Hyperemesis Gravidarum.
Nu är jag i vecka 19 (+3) och jag börjar faktiskt se lite ljus. Har tabletter som hjälper mig hyfsat bra och jag känner att jag kanske kan börja jobba snart också 🙂 Och givetvis är allt det här värt det i slutändan, så jag försöker att tänka positivt hela tiden 🙂
Både min syster och hennes vän hade det som dig. För min syster gick det över men för hennes vän fortsatte det fram till en vecka efter förlossningen. Helt sjukt att man ska behöva må så dåligt, lider med dig för jag mådde piss av att bara kräkas ibland och ständigt må illa.
Nu ska jag läsa mig igenom neråt :)! Kram