Mamma till Charlie

Igår åkte jag, Linnea och Carro till Luleå för att se på bio. Började med att vi inte hittade någon parkeringsplats eftersom att p-automaterna strulade, men tillslut så löste det sig och vi kunde parkera. Kände sammandragningar under hela tiden vi var där, vilket jag inte gjort så mycket tidigare. Haft lite svårt att veta vad som riktigt är sammandragningar eller inte. På vägen hem kände jag även upprepade gånger hur det som svider till/bränner till nere i bäckenet, som att det töjs ut på något sätt eller att bebisen trycker ned huvudet ordentligt för en stund. Jättesvårt att förklara men det är ingen skön känsla direkt, som kom och gick lite till och från. Antar att det har med att bebis är fixerad att göra.

Igår gick jag in i vecka 33 och då står det så här:

Bebis: De närmaste fyra veckorna växer barnet otroligt mycket. Det sover mycket och eftersom det går att se andetagen även under sömnen vet vi att andningscentret i hjärnan har utvecklats. Musklerna har utvecklats, huden har slätats ut och lanugohåren börjar att ramla av, även om det efter födseln fortfarande kan sitta lite kvar på barnets rygg eller skuldror. Vid den här tidpunkten har de flesta barn ställt sig med huvudet i bäckenet. Barnets förmåga att reglera kroppstemperaturen utvecklas – det kan nu svettas, vilket barn som föds tidigare än i denna veckan inte kan.

Du: Några veckor innan sammandragningarna börjar eller i samband med sammandragningarna märker du kanske att din mage förändras. Några upplever det som en befrielse, eftersom det blir lättare att andas. Andra påstår att de har fått midjan tillbaka … Du ska inte bekymra dig om du inte upplever att magen sjunker. Det sker inte hos alla. Det är också helt normalt att magen inte sjunker förrän precis innan eller under förlossningen.

Det kan vara lite obehagligt när huvudet rör vid bäckenbottenmuskulaturen – det är en stickande känsla, som om den domnar bort. Prova att ligga på sidan – det minskar trycket på bäckenet, nerverna och blodkärlen i bäckenområdet.