Just nu sitter jag och redigerar alla bilder från lilla Delindas dop, jag fotade fler bilder än vad jag minns så det lär ju ta ett tag. Gårdagen var inte så ösig, låg hemma och mådde skit större delen av dagen. När jag sen började må lite bättre så åkte jag till mamma och pappa för att hälsa på dem en stund, men jag hann inte vara där så länge innan jag började må lika dåligt igen. Så där ett tag visste jag inte riktigt hur jag skulle klara av att köra hem… Men som tur var gick det över tillslut.
Jag läste förresten en intervju som vimedbarn gjort med en av deras bloggare som också fått samma diagnos fastställd som jag under graviditeten. Hypermesis gravidarum. Och jag känner igen mig själv i allt hon skriver. Sen går det verkligen inte att förklara hur pass dåligt man mår, för det är verkligen bortom allt illamående man haft i sitt liv. Det är värre än vinterkräsjukan, och alla andra maginfluensor jag haft, när man är inne i det som värst. Och det är verkligen så, man kan inte ens häva i sig en tesked med lite vatten för då kräks man upp det, därför har jag fått lega inne på sunderbyn för att få dropp. Tillslut klarar inte kroppen av något mer och man håller på att kollapsa. Usch. Vad jag är glad över är att jag inte är i det värsta längre, utan som det är nu så klarar jag ändå av att göra betydligt mer än tidigare utan att falla tillbaka i samma hemska mående. Men vissa dagar är det verkligen ingen lek.
Jag tycker verkligen det är tråkigt för den här tjejen som har en sån oförstående chef.. Klicka på bilden för att komma till intervjun
